Kronobergs regemente i Växjö

Kasernetablissementet uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissemang. I november 1919 var kasernetablissementet var så pass färdigt att Kronobergs regemente kunde flytta in. Kasernerna, som ingår i samma serie som kasernerna i Strängnäs, Linköping, Eksjö och Kristianstad, döptes under 1950-talet till Wrangel–kasern 1, Drake–kasern 2, Stenbock–kasern 3, Skytte–kasern 4, Cronman–kasern 5, Horn–kasern 6. Under 1970-talet kom kasernetablissementet att byggas ut i väster med ett förråds- och verkstadsområdet. Från de gamla underofficersvillorna i öster till förråds- och verkstadsområdet i väster var det ett avstånd på cirka 1 kilometer.

 I samband med att regementets grundutbildning upphörde 1992, kom större delen av kasernetablissementet att avyttras och övertogs av Växjö kommun. År 1992 började den kvarvarande verksamheten att överföras för att utgå från den byggnad som tidigare utgjort regementssjukhus. Efter att grundutbildningen upphörde vid regementet övergick förvaltningen av kasernetablissementet den 1 juli 1992 till Byggnadsstyrelsen, vilka i sin tur kom att ställa kasernetablissementet till Statens invandrarverk förfogande som flyktingförläggning. Från den 24 augusti 1992 till årsskiftet 1993/1994 var drygt 1500 flyktingar från Jugoslavien förlagda till kasernerna. Den 14 december 1992 flyttade regementsstaben in i regementets sjukhus, vilket byggts om till ny stabsbyggnad.

Från 1998 övertogs den nya stabsbyggnaden av Kronobergsgruppen (från 2005 benämnd Kalmar- och Kronobergsgruppen). År 2011 sålde Fortifikationsverket den sista fastigheten vid Regementesstaden, då ägandet av den så kallade Baracktomten övergick till Växjö kommun.  I augusti 2012 lämnade Försvarsmakten Regementesstaden och de cirka 20 anställda, flyttade från den gamla sjukhusbyggnaden, ut till Räppe. De ursprungliga byggnader inom kasernetablissement har sedan regementets avveckling omformats till en företagsby, Företagsstaden I 11. På det gamla förråds- och verkstadsområdet i väster ligger köpcentrumet "Handelsplats I 11". Utanför kasernetablissementet, längs Storgatan, har anlagts en cirkulationsplats. I mitten av denna står idag en vaktkur i regementets färger samt en militärcykel, som en påminnelse om områdets historia. 

Karlskrona kustartilleriregemente i Rosenholm

Rosenholm är ett kasernetablissement i Karlskronas västra del som uppfördes under 1970- och 1980-talet som förläggning till Karlskrona kustartilleriregemente. Den militära verksamheten har dock funnits i området sedan 1915, då de två fastigheterna Rosenholm och Silletorp köptes för kronans räkning. Bakgrunden var ett ökat behov av mark att öva på, då Karlskrona grenadjärregemente hade utökats till tre bataljoner. Efter att Karlskrona grenadjärregemente upplöstes 1927 övertogs området 1928 av Kronobergs regementes fästningsbataljon i Karlskrona, som förlades till Gräsvik och övade i Rosenholm fram till bataljonen upplöstes 1939. Under de första åren av den svenska beredskapstiden övertogs området som förläggning som förläggning och övningsplats för den inkallade landstormen. År 1967 köpte försvaret tre fastigheter norr om Silletorpsån, Måstad, Stenshaga och Bubbetorp. Det efter tidigare endast disponerat området söder om Silletorpsån. Vid samma tidpunkt uppfördes en ny byggnad till robotskolan vid Karlskrona kustartilleriregemente. Bakgrunden till utvidgningen och nybyggnationen var ett ökat övningsbehov inom försvaret. Övningsområdets yta ökade därmed från 270 hektar till 700 hektar. År 1972 påbörjades en första etapp med nybyggnation av Rosenholm, där kasern- och millitärrestaurangsbyggnader uppfördes i syfte att hösten 1973 lämna förläggningen på Oscarsvärn.

Åren 1973–1981 var Karlskrona kustartilleriregemente förlagt till tre kasernetablissement, Gräsvik, Kungsholmsfort och Rosenholm. I Gräsvik var regementets stab lokaliserat tillsammans med underhållsskolan och kasernbatteriet. På Kungsholmsfort med spärrbataljonen och i Rosenholm fanns regementets artilleri- och robotbataljon. Genom 1982 års försvarsbeslut skulle tre stora anläggningar i Karlskrona lämnas, kasernetablissementet Sparre som skulle avvecklas senast 1985, Gräsvik som skulle avvecklas senast den 1 oktober 1982 och Blå port som avsågs avvecklas senast den 30 juni 1987. Gällande Gräsvik så beslutades att Karlskrona kustartilleriregemente tillsammans med Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) förläggas helt till Rosenholm. Därmed skulle en sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm kunna fullföljas enligt tidigare riksdagsbeslut. Den 23 oktober 1981 halades örlogsflaggan på Gräsvik för sista gången genom en enkel ceremoni. Den 27 oktober 1981 skulle samma örlogsflagga genom en enkel ceremoni hissas på Rosenholm. Militärbefälhavaren hade emellertid kallat alla underställda chefer till Hanöhus, varför ceremonin sköts fram till den 28 oktober. Förövrigt samma datum som den sovjetiska ubåten U 137 blev känd efter att kört på grund vid Torumskär vid Östra Hästholmen. Från 1981 var huvuddelen av Karlskrona kustartilleriregemente förlagt i Rosenholm, då regementsledningen blev kvar i Gräsvik fram till 1983. Utbyggnaden av kasernområdet Rosenholm slutfördes i slutet av 1980-talet, genom att skol- och kanslibyggnaden invigdes i april 1987 och idrottshallen i augusti samma år. Inflyttning i kanslihuset skedde i december 1985, men inredningen i filmsalen var inte klar förrän våren 1987. Genom försvarsbeslutet 2000 kom Karlskrona kustartilleriregemente att avvecklas och kasernetablissementet i Rosenholm lämnades av Försvarsmakten sommaren 2001. Området delades av Silletorpsån mer eller mindre delar av området i en norra och en södra del. Den södra delen består av kasernetablissementet, där bland annat Arena Karlskrona finns uppförd. Den norra delen består av Rosenholms övningsfält, vilket fortfarande förvaltas av Försvarsmakten.

Karlskrona grenadjärregemente, Karlskrona kustartilleriregemente

Karlskrona juli 2021:  I Gräsvik uppfördes åren 1904–1906 ett kasernetablissement som förläggning till det då nybildade 

Karlskrona grenadjärregemente (I 7). Kasernetablissementet ritades av Erik Josephson. En arkitekt som ritat en stor del av arméns kaserner som uppfördes i samband med indragningen av indelningsverket och flyttningen från exercishedar till kaserner i garnisonsstäderna. Kasernetablissementet är uppfört efter Fortifikationens typritningar för infanteriet och består i huvudsak av två kaserner samt ett kanslihus, där kasernerna benämndes som norra och östra. Den norra kasernen stod klar sommaren 1904, dit regementets 1. bataljon förlades, bataljonen hade sitt ursprung från Smålands grenadjärkår. Den östra kasernen stod klar 1905, dit regementets 2. bataljon förlades, bataljonen hade sitt ursprung från Blekinge bataljon. Regementets kompanier inkvarterades i nummerordning från bottenvåningen och uppåt i respektive kasern.

I januari 1906 var kanslihuset färdigt, det året skedde även den officiella invigning av kasernetablissementet, då det även formellt överlämnades den 20 januari 1906. Underofficersmässen och beklädnadsförrådet flyttades från Bredåkra. År 1915 tillfördes kasernetablissementet två baracker från lägret vid Skillingaryds skjutfält, det för att klara förläggning av en ytterligare bataljon som skulle sättas upp vid regementet i överensstämmelse med 1914 års härordning. Barackerna ställdes upp på övre plan, det vill säga norr om det befintliga kasernetablissementet och kom under 1900-talets senare hälft utgöra skolbyggnad respektive filmsal/övningsförråd.

Genom 1925 års försvarsbeslut beslutades att Karlskrona grenadjärregemente skulle avvecklas den 31 december 1927. Som ersättning till infanteribesättning till befästningarna runt Karlskrona, det vill säga Karlskrona fästning, förlades den 1 januari 1928 ett detachement ur Kronobergs regemente till Gräsvik. Detachementet var i huvudsak förlagt till den norra kasernen och uppgick som mest till cirka 1000 man. Genom 1936 års försvarsbeslut upplöstets detachementet den 30 september 1939.  Kasernetablissementet kom istället utgöra förläggning till förband ur landstormen fram till 1942. Åren 1942–1943 renoverades och rustades kasernetablissementet för att möta en ny hyresgäst, Karlskrona kustartilleriregemente. Karlskrona kustartilleriregemente förlades när det bildades 1902 till Vallgatan, till det kasernetablissement som senare kom att kallas Bataljon af Trolle. Dock hade regementet blivit allt för trångbodda där och efter renoveringen i Gräsvik, flyttade regementet i augusti 1943 in i kasernetablissementet. Dock hade kustartilleriregementes rörliga beredskapsförband redan från 1942 disponerat barackerna på övre plan som förläggning, det när de tidvis återvände från  beredskapstjänstgöring. År 1946 uppfördes marketenteribyggnaden vid Danmarksfjärden. På 1970-talet gjordes om- och tillbyggnad av pjäshallen på övre plan till Mekanikerskola samt ny bil- och maskinhall.

Genom 1982 års försvarsbeslut skulle tre stora anläggningar i Karlskrona lämnas, kasernetablissementet Sparre som skulle avvecklas senast 1985, Gräsvik som skulle avvecklas senast den 1 oktober 1982 och Blå port som avssågs avvecklas senast den 30 juni 1987. Gällande Gräsvik så beslutades att Karlskrona kustartilleriregemente tillsammans med Blekinge kustartilleriförsvar med Karlskrona försvarsområde (BK/Fo 15) förläggas till Rosenholm. Därmed skulle en sammanhängande utbyggnaden av Rosenholm kunna fullföljas enligt tidigare riksdagsbeslut. Våren 1980 uthyrdes Östra kasern till Karlskrona kommun för att inrymma delar av en gymnasieskola. Så småningom blev även Norra kasern för en kort tid gymnasieskola under ombyggnad inne på Trossö. Den 23 oktober 1981 halades örlogsflaggan på Gräsvik för sista gången vid en enkel ceremoni. Regementsledningen blev kvar till 1983 och följande år försåldes området med byggnader till Karlskrona kommun. Från 1989 kom kasernetablissementet att utgöra campus till Blekinge tekniska högskola. På det före detta kasernetablissement förlades på 1990-talet huvudkontoret för Europolitan, vilket blev Vodafone och sen Telenor. I det före detta kanslihuset finns delar av Region Blekinge.

Blå Port i Karlskrona

Karlskrona juli 2021: Dom här bilderna skulle jag kunnat åkt till Vaxholm och tagit, men dom är från Blåportshöjden i Karlskrona och från den tvillingkasern som uppfördes åren 1906–1908. Precis som i Vaxholm så uppfördes den till ett fästningsingenjörkompani ur ingenjörkåren, i Karlskronas fall så var det ett kompani ur Göta ingenjörkår. Kompaniet blev kvar i Karlskrona fram till hösten 1939, då det upplöstes. Kasernen kom dock rä
tt snart att tas i anspråk till beredskapsförband som blev förlagda till Blå Port under åren 1940–1943. I samband med att kustartilleriet övergick från fästningsförsvar till kustförsvar, bildades fem kustartilleriförsvarsstaber, där staben för Blekinge kustartilleriförsvar förlades till kasernen i Blå Port. Där förblev den fram till att den uppgick och blev en del av Sydkustens marinkommando. År 1997 lämnade försvaret kasernen. 

Blå Port har följt samma öde som ingenjörkasernen i Vaxholm, dvs idag 2021 så är det skolor som tagit kasernen i besittning. Så man får väl säga att kasernen fortfarande delvis används till sitt ursprungliga syfte – dvs utbildning.

Vad som jag dock tycker är häftigt med just denna kasernbyggnad, är att det tillsammans med kasernen i Vaxholm nästan är helt identiska, vilket är lite annorlunda. För även om försvaret uppfört kaserner i olika serier, så är dom inte identiska, utan skiljer sig alltid på något sätt mot varandra. Men tänk på att jag skrev nästan identiska, för tittar man noga på de två ingenjörkasernerna, så ser man att dom är spegelvända. Kasernerna är för övrigt ritade av den som ligger bakom merparten av arméns kaserner – Erik Josephson.

Salbohed

Salbohed maj 2021: I mitten av maj hade jag vägarna förbi Salbohed och var ju bara tvungen att göra ett stopp vid det gamla lägret. Tur jag har en förstående fru.

Salbohed var åren 1779–1906 mötes- och lägerplats till Västmanlands regemente. Men även Västmanlands trängkår fanns förlagda till lägret åren 1904–1906. I mars 1906 flyttade dock trängkåren till sitt nyuppförda kasernetablissement i Sala och i september 1906 flyttade Västmanlands regemente förlades till sitt nyuppförda kasernetablissement i Västerås. Av det som blev kvar av lägret så kom det åren 1916–1922 att användas som alkoholistanstalt. Åren 1922–1949 var det Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa Gossar som fanns i lägret. Åren 1949–1984 hade lägret tagits över av Statens skol- och yrkeshem på Salbohed. Och sedan 1984 är det Salbohedskolan som finns på den plats som lägret en gång låg på.

Av det ursprungliga lägret finns det dock inte kvar så mycket av. En officersbyggnad (eller som den kallades, Salong för officers-corpsen) finns inne vid Salbohedskolans byggnader. Det ska även finnas skyttevallar och skyttegravar bevarade, osäkert dock i vilket skick dom är i och exakt var dom finns?

Som ett minne till mötesplatsen samt Västmanlands regementes tid vid lägret restes 1905 en minnessten i anslutning till lägret. Minnesstenen hittas genom att ta Kopparbergsvägen norrut från fyrvägskorsningen i Salbohed, cirka 800 meter norrut finns minnesstenen på din vänstra sida. Intill minnesstenen finns en parkeringsplats, så det finns inga ursäkter till att inte stanna.

Svea trängkår

Påsken 2021 gjorde jag ett återbesök vid ett kasernetablissement i västra Örebro, vilket tillhör ett av dom som lämnades i samband med 1925 års försvarsbeslut. Senast jag var där var 2009. Kasernetablissementet är kanske mer känt som mentalsjukhus, då tiden som militärt blev relativt kort. Allt började dock i början av 1900-talet, då staten beslutade 1903 om att Svea trängkår skulle förläggas till "Stadsdelen Wäster" i Örebro och hösten 1904 inleddes byggnationerna av kasernetablissementet. När byggnationerna inleddes existerande stadsdelen endast på kartan och kasernetablissement kom att ligga ensamt där närkeslätten mötte upp mot staden. Tre år efter att byggnationerna påbörjades, dvs hösten 1907, förlades Svea trängkår till Örebro. Kasernetablissementet i Örebro ingick i en serie om fyra kasernetablissement till trångkåren, där de tre övriga var Sala, Skövde och Hässleholm. Även om det uppfördes kasernetablissement i Sollefteå och Linköping, så skiljer de sig mot de fyra förstnämnda. Örebro och Sala respektive Hässleholm och Skövde uppfördes näst intill identiska med varandra. Samtliga har kanslihuset till höger om huvudkasernen, men där Skövde och Hässleholms kanslihus ligger i 45 graders vinkel, medan det i Sala och Örebro låg i 90 graders vinkel. Kasernetablissement i Sala är dock rivet sedan 1980-talet.

Genom 1925 års försvarsbeslutet beslutades att Västmanlands trängkår och Östgöta trängkår skulle läggas ned. Dock var Östgöta trängkår inte en helt given nedläggningskandidat, då kasernetablissementet i Linköping ansågs vara i bättre skick samt ha bättre övningsmöjligheter mot vad Örebro erbjöd Svea trängkår. Dock föll avgörandet på att den äldsta kåren skulle bli kvar. Som en kompromiss i frågan beslutades att Svea trängkår skulle flyttas från Örebro till Linköping och överta Östgöta trängkårs kasernetablissement. Hösten 1927 påbörjades flytten av Svea trängkår och från årsskiftet fanns endast en avvecklingsorganisation kvar. Den 1 juni 1928 halades den tretungade fanan på Västra Mark för sista gången. Vid flytten till Linköping ska endast fyra officerare följt med. Så i praktiken blev det egentligen ett namnbyte från Östgöta trängkår till Svea trängkår, då trängkårens personalkår utgjordes av personal från Östgöta trängkår. Något som kan jämföras med flytten av Artilleriregementet till Boden, där 3–4 officerare ska följt med i flytten.

Efter att armén lämnade kasernetablissementet, så beslutade staten om att bygga om det till ett mentalsjuk
hus. Men innan ombyggnationen skulle påbörjas hölls 1928 års industriutställning och lantbruksmöte i Örebro sommaren 1928, vilken invigdes av kung Gustaf V.  Åren 1929–1930 pågick ombyggnationen av hela kasernetablissementet, vilken bland annat försåg huvudkasernen dess nuvarande flyglar. År 1931 togs kasernetablissementet i bruk som sjukhus och hade vårdverksamhet i olika former på området fram till 1981. Just att det var sjukhus under så pass många år, så blev kasernetablissementet mer synonymt med just ett sjukhus snarare än kaserner för Svea trängkår. Under millennieskiftet pågick ett större ombyggnation av hela området, då den bebyggdes med flerbostadshus. Kvar av kasernetablissementet finns huvudkasernen, kanslihuset, sjukhusbyggnaden, underofficersbostäderna, exercishuset och marketeriet. Mellan Västra stambanan och Västra mark sträcker sig Trängkårsvägen, som ursprungligen var en markreservation för ett planerat järnvägsspår mellan kasernetablissementet och järnvägen. Inför att Svea trängkår skulle läggas ned, reste de hösten 1997 en minnessten vid dess före detta kanslihus på Västra mark.

 

Sundsvalls luftvärnsregemente

I juli 2020, den så kallade Coronasommaren, gjorde jag i slag i en gammal dröm med att ta en roadtrip besöka Boden. På vägen upp mot Boden så var jag tvungen att göra några stopp. Det första stoppet var Sundsvall med övernattning. Sundsvall är en fantastiskt vacker stad, dels den vackra stadskärnan, men sen Södra berget med dess fantastiska utsikt. Dock så var det inte därför som jag stannade till just där, utan fanns ju en underliggande orsak, Sundsvalls luftvärnskår, som visserligen ligger vid foten till Södra berget.  

Sundsvalls luftvärnskår bildades den 1 oktober 1941, men där innan hade det funnits ett luftvärnsdetachement i staden redan sedan hösten 1940. Detachementet som tillhörde Östgöta luftvärnsregemente, var förlagt med dess manskap till Gustav Adolfsskolan på Södra Järnvägsgatan och med dess stab till Hotel Knaust på Kyrkogatan samt i Tingshuset på Storgatan i Sundsvall. Dock var det endast en provisorisk förläggning. När luftvärnskåren bildades kom det den 12 april 1943 att förläggas till ett nyuppfört kasernetablissement vid Regementsvägen. Kasernetablissementet utgjordes i huvudsak av ett kanslihus, en kasernvakt, ett skolhus, en militärrestaurang, fyra kompanikaserner, ett teknikhus samt ett motorområde med garage, förråd och verkstäder. Sommaren 1943, närmre bestämt den 6 juni, så mottog luftvärnskåren sitt förbandsstandar av den dåvarande militärbefälhavaren för IV. militärområdet, generallöjtnant Helge Jung.    

Inför försvarsbeslutet 1958 föreslog chefen för armén att Sundsvalls luftvärnskår (Lv 5) skulle avvecklas och upplösas senast till 1960. Utbildningen i Sundsvall skulle istället fördelas på andra luftvärnsförband, bland annat cirka 50 mil norrut till Luleå luftvärnskår. Bakgrunden till förslaget var helt och hållet ekonomisk, då det inte fanns några direkta garnisonssamordningar att vinna i Sundsvall, då luftvärnskåren utgjorde en solitär. När försvarsbeslutet väl lades fram till riksdagen hade dock förslaget ändrats till en avveckling av Karlsborgs luftvärnsregemente samt Östgöta luftvärnsregemente. Avvecklingen av Östgöta luftvärnsregemente hade dock ingen direkt sammankoppling med bevarandet av Sundsvalls luftvärnskår, utan där var det Karlsborgs luftvärnsregemente som avvecklades till förmån för Sundsvalls luftvärnskår. Östgöta luftvärnsregemente avvecklades för att lämna plats i Linköping till Svea artilleriregemente. Men avveckling av de två luftvärnsregementena skapade dock en stor brist på förläggningsplatser samt funktionsbyggnader vid de övriga luftvärnsförbanden. Det totala investeringsbehovet för byggnadsarbeten vid de kvarvarande luftvärnsförbanden beräknades till 4,9 miljoner kronor (1958 års prisvärde), varav investeringsbehov i Sundsvall stod för 1,2 miljon kronor i form av komplettering av funktionsbyggnader, men även komplettering av luftvärnskårens skjutplats på Åstöns skjutfält.

Den 1 juli 1974 antog kåren namnet Kungl. Sundsvalls luftvärnsregemente, men från 1975 togs Kungl. bort från namnet, det på grund av den nya regeringsformen.

År 1977 föreslog regeringen en avveckling av Sundsvalls luftvärnsregemente. Det då regeringen önskade både besparingar och rationaliseringar bland kvarvarande luftvärnsförband. Att just Sundsvalls luftvärnsregemente föreslogs av regeringen var att de ansåg att kasernetablissementet i Sundsvall var otillräckligt, samt att det inte heller lämpade sig för att rymma större utbildningsenheter. Den 30 juni 1982 avvecklades regementet. I samband med avvecklingen restes en minnessten över regementet. Från den 1 juli 1982 övergick den kvarvarande verksamheten till en avvecklingsorganisation vilken underställdes chefen för Västernorrlands regemente i Sollefteå. Den 31 december 1982 upplöstes i sin tur avvecklingsorganisation. Även om värnpliktsutbildningen upphörde i Sundsvall och större delen av kasernetablissementet lämnades, så kvarstod Västernorrlands regemente och Västernorrlands försvarsområde som hyresgäst till skolhuset och en kasern, vilka användes till frivilligverksamhet i Sundsvall. År 2000 blysanerades marken som den närbelägna skjutbanan låg på, vilken revs 2011 och marken återställes. Den 30 april 2013 lämnades området helt, då Medelpads hemvärnsbataljon som sista militära förband lämnade området. 

I det gamla kanslihuset så ryms Södra bergets vandrarhem, där ett museum invigdes den 9 april 2019, vilket är tänkt att spegla Sundsvalls luftvärnsregementes samt områdets historia.