Norrbottens arméflygbataljon

Granne med Kårbacken i södra Boden ligger det en helikopterflygplats, vilken var hem åt arméflyget under senare hälften av 1900-talet. I slutet av 1950-talet fick både Armén och Marinen upp ett intresse för helikoptrar och snart poppade det upp helikopterförband inom försvaret. Den försvarsgrensstrid som pågick inom försvaret kom även att inkludera helikopterverksamheten, då den hölls särskild mellan försvarsgrenarna. I Boden etablerade armén 1959 del av sin helikopterverksamheten, det i form av Arméns helikopterskola (HkpS). Helikopterskolan var emellertid en försöksorganisation och fick inte en fast organisation förrän sommaren 1963, då både namn och organisation fastställdes. Administrativt knöts helikopterskolan till Bodens ingenjörkår (Ing 3) men redan tre år senare avskildes helikopterskolan och bildade sommaren 1966 en självständig organisationsenhet. År 1980 bytte skolan namn till Norrbottens arméflygbataljon (AF 1). Helikopterflygplatsen som ligger i direkt anslutning till Bodens ingenjörkårs kasernområde omfattade ett område på dryga 50 hektar. Men vid sidan om Boden kom även Undbyns flygbas med flera platser att nyttjas till verksamheten. Så sent som 2004 blev stod helikopterflygplatsen färdig efter att rustats upp och försetts med instrumentlandningssystem (ILS), vilket gjorde den till Europas modernaste helikopterflygplats. Vid sidan om förråds-, verkstads- och administrativbyggnader så hade flygplatsen två hangarer på 5.000 m2 vardera vilka var anslutna till varsin dryga 300 meter lång rullbana. Till det i vinkel låg två rullbanor på 300 och 500 meter. 

Organisatoriskt tillhörde Arméns helikopterskola och Artilleriflygskolan Artilleriflyget och tillhörde formellt truppslaget Artilleriet. Men sommaren 1983 kom de två enheterna att bilda det egna truppslaget Arméflyget. Dock så kom man fram till sommaren 1991 att dela truppslagsinspektör med Artilleriet. År 1999 samlade försvaret all sin helikopterverksamhet i det nya förbandet Helikopterflottiljen. Inom Helikopterflottiljen kom Norrbottens arméflygbataljon byta namn till Norrlands helikopterbataljon och bestod av verksamheten i Boden, men även flygvapnets flygräddningsgrupper (FRÄD-grupp) vid Jämtlands flygflottilj (F 4) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Dock så kom verksamheten att reduceras året där på och helikopterbataljonen blev Norrlands helikopterskvadron. Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att minska antalet helikopterbaser, det med anledningen att den då pågående materielomsättningen av helikoptersystem, som på sikt skulle medföra att helikopterflottan skulle bestå av drygt 50 helikoptrar. Regeringen ansåg därför att det var nödvändigt att minska antalet helikopterbaser i syfte att behålla en rationell organisation. I samma proposition föreslog regeringen att ledningen för Helikopterflottiljen skulle bibehållas i Malmen/Linköping, dit även den markoperativa helikopterverksamheten skulle koncentreras. Den sjöoperativa helikopterverksamheten ville man omlokalisera till Ronneby och subarktiska helikopterverksamheten till Luleå. Regeringens förslag innebar att tre orter skulle lämnas, Boden, Haninge/Berga och Göteborg/Säve. 

Den 1 januari 2005 övergick verksamheten i Boden till att verka som en avvecklingsorganisation, i syfte att påbörja en flytt av helikopterverksamheten till Luleå, samt avveckla förbandet i Boden, där alla avvecklingsåtgärder skulle vara avslutade senast den 30 juni 2006. Mellan den 10–14 mars 2005 genomfördes den sista markoperativa övningen, där skvadronen baserade fem HKP 9 och 40 man i trakten av Vitåfors. Den 17 juni 2005 hölls en ceremoni, ledd av chefen för Helikopterflottilj överste Mats Westin, över avvecklingen av helikopterverksamheten i Boden. Den 30 juni 2005 upphörde helikopterverksamheten i Boden, där större delen av skvadronen upplöstes och avvecklades. Vid sidan om helikopterskvadronen kom även ingenjörtrupperna avvecklas och lämna Kårbacken. Därmed kom större delen av Kårbacken att lämnas och i juni 2006 köpte Bodens kommun ett större område i södra Boden från Fortifikationsverket, som bland annat omfattade helikopterflygplatsen samt Norrlands ingenjörkårs kasernetablissement. Summerat kan man konstatera att försvarsbeslutet medförde att tre moderna och strategiska helikopterflygplatser lämnades, för att istället bygga upp verksamheten på annan ort.

Bodens ingenjörregemente

I juli 2020, den så kallade Coronasommaren, gjorde jag mitt första besök i Boden. Att besöka Boden

med dess flertal kasernetablissement var som när man var barn och kom in i en gods- eller leksaksbutik. Det blev helt enkelt för mycket. Jag hade två dagar på mig och han inte med allt som jag tänkt mig. Att flertalet av kasernerna fortfarande utgör skyddsobjekt, samt där det till och med blivit utsuddat från Google Streetview, samt med rådande omvärldsläget, så är det inte aktuellt att springa runt med en systemkamera. Så två kasernetablissement blev aktuella att fotografera för mig, det första var Bodens artilleriregemente och det andra Bodens ingenjörregemente.

Bodens ingenjörregemente flyttade in i sitt kasernetablissement den 1 augusti 1908, vilket kom att

kallas för Kårbacken. Ingenjörkårens uppgifter var från början helt avhängigt till behovet av ingenjörtrupp i Bodens fästning och ingick från 1907 i Bodens besättningstrupper under kommendanten i Bodens fästning. Just Bodens fästning har även reglerat namnen på de förband och staber som finns och funnits i staden. Då endast de förband som besatte fästningen var de som fick bära stadens namn i sitt förbandsnamn. Dvs Bodens ingenjörkår som försåg fästningen med ingenjörtrupper, Bodens artilleriregemente som försåg fästningen med artilleritrupp och Bodens försvarsområde som stod för försvaret runt staden och fästningen. Övriga förband i staden var ämnade att försvara länet eller landsdelen, det vill säga Norrbottens län respektive Norrland, vilka då uppkallades efter länet eller landsdelen, till exempel Norrbottens pansarbataljon eller Norrlands signalbataljon. År 1959 fick ingenjörkåren en granne i form av Arméns helikopterskola, som senare blev Norrbottens arméflygbataljon. Av den före detta helikopterflygplatsen återstår endast en mindre del där Polisen har en av sina baseringar för dess

helikopterverksamhet i Norrland. År 1988 beslutade riksdagen att en del av den utbildning som bedrevs vid Bodens ingenjörregemente skulle flyttas till Västernorrlands regemente (I 21/Fo 23) i Sollefteå. Som kompensation skulle något arméförband i Boden överta den utbildning som bedrevs vid Norrlands trängregemente i Sollefteå. Två år senare ansåg samma regering att etableringen i Sollefteå skulle avbrytas och Boden skulle fortsätta försörja krigsorganisa­tionen med ingenjörförband. Därmed rådde status quo. Dvs läget var oförändrat mellan Sollefteå och Boden. 

År 1994 antogs namnet Norrlands ingenjörkår, det som ett resultat av det två år tidigare

försvarsbeslutet, där riksdagen beslutade att det var endast förband som satte upp krigsförband i regementsstorlek som fick kalla sig regemente. Alla andra, dvs luftvärnet, ingenjörtrupperna, trängtrupperna och signaltrupperna fick kalla sig för kår. Enda undantaget var S 1 i Enköping som var ett försvarsområdesregemente. Sommaren 2000 lades kåren ned som ett självständigt förband. Istället kom utbildningsbataljonen inordnas i Norrbottens regemente (I 19). Därmed antogs namnet Norrlands ingenjörbataljon och verkade från samma plats som Norrlands ingenjörkår hade verkat på. Dock så var bataljonsledning samlokaliserad med övriga bataljonsledningar vid I 19. Bataljonen bestod av två kompanier samt en kompanibefälsskola, vilka var förlagda i kasernerna Pontonjären och Sappören. Formellt försvann beteckningen Ing 3, men informellt användes den av personalen inom garnisonen. 

Genom 2004 års försvarsbeslutet kom beslutades att bataljonen tillsammans med Norrlands luftvärnsbataljon och Norrlands signalbataljon skulle upplösas och avvecklas. Där även Norrlands helikopterskvadron kom att påverkas i den omfattning att verksamheten skulle flyttas till Luleå. Den 26 augusti 2005 hölls en avslutningsceremoni på Kårbacken. I dess ställe inrättades ett ingenjörkompani inom Norrbottens regemente. Ingenjörkompaniet förlades till den södra skidlöparkasernen vid Norrbottens regemente. Därmed kom större delen av Kårbacken att lämnas och i juni 2006 köpte Bodens kommun ett större område i södra Boden från Fortifikationsverket, som bland annat omfattade helikopterflygplatsen samtNorrlands ingenjörkårs kasernetablissement.

Vid mitt besök sommaren 2020 höll man på med någon form av renoveringsarbete inne på den gamla kaserngården. Utåt sett, från Åbergsleden, ser kasernerna i förbifarten fina ut, men från insidan ser man att hela området är i behov en ny fasad. I den södra kasernen (namn?) samt kanslihuset bedriver Väktarskolan verksamhet. I utkanten mot gamla A 8 har Norra militärregionen en del av sin verksamhet. Så jämfört mot gamla A 8, så är det rätt livat inne på Ing 3.

Bodens artilleriregemente

Vy över regementet, notera att färgsättningen skiljer sig.

I juli 2020, den så kallade Coronasommaren, gjorde jag mitt första besök i Boden. Att besöka Boden med dess flertal kasernetablissement var som när man var barn och kom in i en gods- eller leksaksbutik. Det blev helt enkelt för mycket. Jag hade två dagar på mig och han inte med allt som jag tänkt mig. Att flertalet av kasernerna fortfarande utgör skyddsobjekt, samt där det till och med blivit utsuddat från Google Streetview, samt med rådande omvärldsläget, så är det inte aktuellt att springa runt med en systemkamera. Så två kasernetablissement blev aktuella att fotografera för mig, det första uppfördes ursprungligen till Boden-Karlsborgs artilleriregemente. Där förövrigt Försvarsmuseum Boden är förlagt och som jag även passade på att besöka.

Boden-Karlsborgs artilleriregemente var ett regemente som bildades som fästningsartilleri till Karlsborgs fästning. Men när Bodens fästning anlades, beslutades även att Karlsborgs artillerikår skulle organiseras som Boden-Karlsborgs artilleriregemente. Med en bataljon i Boden och en i Karlsborg, där den sistnämnda orten även var platsen för regementsledningen. Regementets kasernetablissement i Boden stod färdigt 1904 och betod av två kasererna flankerade på varsin sida om kanslihuset. Kasernerna uppfördes efter fortifikationens typritningar, med ett avsteg att de endast uppfördes i tre våningar. Mellan åren 1908 och 1940 uppfördes två till kaserner, en kasern i vinkel till den ursprungliga norra kasernen. Och den sista i linje med de två ursprungliga kasernerna. Under 1970-talet uppfördes ett truppserviceförråd till kasernetablissementet. Under 1980-talet (?) uppfördes ett nytt stabshus till Bodens försvarsområde samt en ny personal- och värnpliktsmatsal.

År 1904 förlades Bodens ingenjörkår som första förband, om så temporärt, till den norra kasernen. År 1906 bildades Bodens artilleribataljon, som förlades till den södra kasernen. År 1908 övertogs kasernetablissementen helt av regementet, då ingenjörerna flyttade till det närbelägna Kårbacken. År 1912 flyttade regementsstaben från Karlsborg till Boden och 1920 delades regementet i två delar, där Bodens artilleribataljon bildade Bodens artilleriregemente. År 1951 uppgick Norrbottens artillerikår i regementet och utvecklade regementet från ett fästningsartilleriregemente till ett rörligt artilleriregemente. Under 1960-talet tillfördes regementet, som enda i Sverige, Bandkanon 1. År 1975 blev regementet ett försvarsområdesregemente, det efter att staben för Bodens försvarsområde integrerades i regementet. År 1998 antog regementet ett nytt namn, Norrlands artilleriregemente. Namnet övertogs från det 1997 avvecklades Norrlands artilleriregemente i Östersund. Kopplingen mellan Bodens artilleriregemente och Norrlands artilleriregemente i Östersund, bestod i att Norrbottens artillerikår hade bildats 1928 ur ett detachement från artilleriregementet i Östersund. Därigenom övertog Bodens artilleriregemente, ur traditionshänseende, namnet Norrlands artilleriregemente 1998 År 2000 reducerades regementet till att endast omfatta en artilleribataljon, vilken underställdes Norrbottens regemente. Bataljonen antog namnet Norrlands artilleribataljon och förlades till en av kasernerna inom samma kasernetablissementet som Norrbottens regemente. Bataljonsledningen för artilleribataljonen samlokaliserades i sjukhuskasernen med övriga bataljonsledningar inom Norrbottens regemente. År 2006 uppgick Norrlands artilleribataljon i Artilleriregementet, som hösten 2005 flyttade från Kristinehamn till Boden. Artilleriregementet övertog det kasernetablissement som lämnats i samband med att Norrlands signalbataljon lades ned. Efter att artilleriet lämnade kasernetablissementet på Åbergsleden kvarstod ett par år viss verksamhet i de före detta kanslihuset. Även om kasernetablissementet lämnades så kvarstod viss verksamhet med anknytning till försvaret, då Försvarsmuseum Boden flyttade in i den före detta befäls-/kadettkasernen och gymnastikhallen, vilka har sammanbyggts. Mäss- och matsalsbyggnaden övertogs av ett privatföretag, Guldfisken förädling som levererar färdigrätter. Den södra kasernen övertogs 2015 av en buddistisk förening och har idag ett tempel med fest- och samlingslokal i kasernen. Bodens artilleriregemente kommer antagligen uppstå nästa år, 2021, då Artilleriregementet kommer anta det namnet. Men det forna kasernområdet kommer med stor sannolikhet inte återtas, då artilleriet idag har sin hemvist i Boden vid Sveavägen, i de kaserner som Norrbottens artillerikår huserade i.

 

För den som vill läsa mer om Bodens garnison, så rekommenderar jag Wikipedia.