Granne med Kårbacken i södra Boden ligger det en helikopterflygplats, vilken var hem åt arméflyget under senare hälften av 1900-talet. I slutet av 1950-talet fick både Armén och Marinen upp ett intresse för helikoptrar och snart poppade det upp helikopterförband inom försvaret. Den försvarsgrensstrid som pågick inom försvaret kom även att inkludera helikopterverksamheten, då den hölls särskild mellan försvarsgrenarna.
I Boden etablerade armén 1959 del av sin helikopterverksamheten, det i form av Arméns helikopterskola (HkpS). Helikopterskolan var emellertid en försöksorganisation och fick inte en fast organisation förrän sommaren 1963, då både namn och organisation fastställdes. Administrativt knöts helikopterskolan till Bodens ingenjörkår (Ing 3) men redan tre år senare avskildes helikopterskolan och bildade sommaren 1966 en självständig organisationsenhet. År 1980 bytte skolan namn till Norrbottens arméflygbataljon (AF 1).
Helikopterflygplatsen som ligger i direkt anslutning till Bodens ingenjörkårs kasernområde omfattade ett område på dryga 50 hektar. Men vid sidan om Boden kom även Undbyns flygbas med flera platser att nyttjas till verksamheten. Så sent som 2004 blev stod helikopterflygplatsen färdig efter att rustats upp och försetts med instrumentlandningssystem (ILS), vilket gjorde den till Europas modernaste helikopterflygplats. Vid sidan om förråds-, verkstads- och administrativbyggnader så hade flygplatsen två hangarer på 5.000 m2 vardera vilka var anslutna till varsin dryga 300 meter lång rullbana. Till det i vinkel låg två rullbanor på 300 och 500 meter.
Organisatoriskt tillhörde Arméns helikopterskola och Artilleriflygskolan Artilleriflyget och tillhörde formellt truppslaget Artilleriet. Men sommaren 1983 kom de två enheterna att bilda det egna truppslaget Arméflyget. Dock så kom man fram till sommaren 1991 att dela truppslagsinspektör med Artilleriet.
År 1999 samlade försvaret all sin helikopterverksamhet i det nya förbandet Helikopterflottiljen. Inom Helikopterflottiljen kom Norrbottens arméflygbataljon byta namn till Norrlands helikopterbataljon och bestod av verksamheten i Boden, men även flygvapnets flygräddningsgrupper (FRÄD-grupp) vid Jämtlands flygflottilj (F 4) och Norrbottens flygflottilj (F 21). Dock så kom verksamheten att reduceras året där på och helikopterbataljonen blev Norrlands helikopterskvadron.
Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen att minska antalet helikopterbaser, det med anledningen att den då pågående materielomsättningen av helikoptersystem, som på sikt skulle medföra att helikopterflottan skulle bestå av drygt 50 helikoptrar. Regeringen ansåg därför att det var nödvändigt att minska antalet helikopterbaser i syfte att behålla en rationell organisation. I samma proposition föreslog regeringen att ledningen för Helikopterflottiljen skulle bibehållas i Malmen/Linköping, dit även den markoperativa helikopterverksamheten skulle koncentreras. Den sjöoperativa helikopterverksamheten ville man omlokalisera till Ronneby och subarktiska helikopterverksamheten till Luleå. Regeringens förslag innebar att tre orter skulle lämnas, Boden, Haninge/Berga och Göteborg/Säve. 
Den 1 januari 2005 övergick verksamheten i Boden till att verka som en avvecklingsorganisation, i syfte att påbörja en flytt av helikopterverksamheten till Luleå, samt avveckla förbandet i Boden, där alla avvecklingsåtgärder skulle vara avslutade senast den 30 juni 2006. Mellan den 10–14 mars 2005 genomfördes den sista markoperativa övningen, där skvadronen baserade fem HKP 9 och 40 man i trakten av Vitåfors. Den 17 juni 2005 hölls en ceremoni, ledd av chefen för Helikopterflottilj överste Mats Westin, över avvecklingen av helikopterverksamheten i Boden.
Den 30 juni 2005 upphörde helikopterverksamheten i Boden, där större delen av skvadronen upplöstes och avvecklades. Vid sidan om helikopterskvadronen kom även ingenjörtrupperna avvecklas och lämna Kårbacken. Därmed kom större delen av Kårbacken att lämnas och i juni 2006 köpte Bodens kommun ett större område i södra Boden från Fortifikationsverket, som bland annat omfattade helikopterflygplatsen samt Norrlands ingenjörkårs kasernetablissement.
Summerat kan man konstatera att försvarsbeslutet medförde att tre moderna och strategiska helikopterflygplatser lämnades, för att istället bygga upp verksamheten på annan ort.
